Tänkte svara på de frågor jag fått:

Finns det något jag kan göra för dig?
Jag tror tyvärr inte att det finns så mycket man kan göra. Bara fortsätta vara min vän! Det är den sista biten kvar nu och den måste jag klara själv...och jag känner mig helt på rätt väg. Det är väldigt mycket om börjar kännas så bra just nu!

Vill du prata om det när vi ses?
Jag tror inte att jag vill det så hemskt mycket. Jag är rädd att det ska förstöra vänskapen och ta över lite. Men självklart tycker jag att det är okej att prata om det. Om man vill fråga eller bara undrar så självklart! Men det är inget jag känner att vi måste prata om, jag är fortfarande Sandra liksom.

Har du ljugit sedan du flyttat till Uppsala?
Jag tänker säga sanningen. Jag har ljugit för alla någon gång edan jag flyttade till Uppsala, det är inget jag är stolt över men om det känns bättre så ljög jag mycket mer innan jag flyttade hit. Sorry.

Svarar du alltid ärligt?
Jag försöker. Nu är det t.ex. mycket lättare att svara ärligt om vi pratar efterom jag inte har å mycket att ljuga om. Jag har inte kräkts på säkerligen en månad, inte skurit eller så!!!

Hur känns det egentligen?
Jag ska vara ärlig nu: det känns väldigt bra. Jag ser på mig själv på ett helt annat sätt. Jag kan se små framsteg jag gör nästan varje dag. Jag känner mig inte tvungen att träna, är jag trött och seg kan jag stanna hemma. Jag kan äta efterrätt till maten, med ganska hyfsat samvete efteråt, jag kan stoppa en hel del dåliga tankar med att äga någonting om är bra med mig. Jag kan tycka att jag är bra på att förklara olika saker i skolan, att jag drar ett roligt skämt. Det bästa av allt är nog att jag verkligen kan ha roligt på riktigt, när jag skrattar så är det allvar! Det är inte klart, men jag har fanemej kommit en bra bit på väg. Tack alla som fina människor!

Har även en fråga till Er:
Hur ofta tycker Ni att det är lagom att träna, vad är normalt liksom?

Det är bara att fråga om det är nåt, antingen här, mailen eller när vi es. LOVE you all!