Bulimi är helvetet på jorden...

Har Ni sett programmet det blir bättre på TV3? Gör det!
Morgan Alling, Magdalena Graaf och Jonas Gardell har all berättat om hur deras bakrunder varit och hur de tagit sig igenom det.
.
Idag var det Linda Lampenius som berättade om sin bakrund och om sina ätstörningar. Om hur hon låg nerspydd på toalettgolvet och grät och att bulimin var helvetet på jorden. JAG GRÄT! Det kunde lika gärna varit jag som pratade. Jag kände igen mig och jag förstod.
.
För henne fanns musiken, för mig fanns fotbollen. Det som gjorde att jag under en träning kunde släppa min sjukdom och vara glad. Direkt efteråt var jag tillbaka i sjukdomen, hetsåt kräktes, hetsåt kräktes, skar, skar skar och intalade mig själv att jag var det mest värdelösa personen på jorden. Jag dög ingenting till utan jag SKULLE dö!
.
Man märkte på mig att jag inte var frisk. Många försökte hjälpa. Det var bra att de pratade med mig, de sådde fröet, kanske var inte allt som det skulle? Fast jag visste ju men var så fylld av skam och skuld att jag inte kunde erkänna att de hade rätt. Kung på att ljuga och låtsas. Hålla skenet uppe.
.
Tillslut sökte jag hjälp, akuten på Kungälvs sjukhus, fick en psykologkontakt och vi arbetade intensivt i 2 år. Det var turbulenta år och det gick väldigt upp och ner. Men nu är jag här idag. Hyfsat normal skulle man väl kunna säga?
.
Så Du som sitter fast, ser en kompis som inte mår bra, Våga fråga, Sök hjälp! Det kan verkligen bli bättre!!!
.
Här kan du se programmet: KLICK!

Cause I'd rather feel pain than nothing at all...

Det är fredag. Tjohoo tänker vissa.
Idag blev jag helt klar med psykiatrin. Hade en sista muntlig tenta och klarade den galant trots att jag inte hade pluggat ett skit. Älskar min taktik ibland, fake it 'til you make it!
.
Jag köpte en massa godis för att "fira" att jag klarat tentan...jag åt och vräkte i mig allting och så sitter man här med ångest. Jag har verkligen problem med sötsaker. När jag får det framför mig finns det inget stopp. När jag äter känns det okej men när godiset är slut vill jag krypa in i mig själv och plocka ut det och förstöra mig själv. Det är hemskt och jag vill verkligen inte känna så men det gör jag.
.
Klart att det har att göra med att jag inte är nöjd med min kropp. Men det är inte som innan, när jag ansåg att min kropp var ett fettberg och jag ansåg att jag hade grov fetma. Nu skulle jag kalla mig lätt överviktig och ganska så normal. Normal är väl bra att vara eller?
.
.
Nej, nu ska jag rycka upp mig. Det här med att deppa ihop är tråkigt. Jag ska ta och göra det som får mig att släppa ångesten; spela hög musik och fokusera på att städa rummet inför att FAMILJEN WINKLER ska återförenas imorgon!
.
.
This life is filled with hurt
When happiness doesn't work

HIV-smittad

Jag gick till ICA för att handla kiwi igår, vilket för övrigt är sjukt dyrt för tillfället. När jag står i kön för att handla får jag näsblod. Torkar mig snabbt på handen och märker detta. Sedan blir det att jag står med handen och tröjan mot näsan. När jag betalar och tittar på kassörskan ser hon otroligt rädd och äcklad ut. Hon vågar knappt röra mitt pantkvitto och min 20 lapp...som jag lämnar fram med den icke blodiga handen.
.
Det blödde bara litegrann vilket säkerligen beror på att jag använt nässpray under dagen. Men kassörskans blick kommer jag inte att glömma, AVSKY!
.
See y'all around.

Jävla skit hals

Jag har skitont i halsen. Feber är inget jag har jätteont av eftersom jag är bra på tabletter och paracetamol är en bra grej!
.
Kom till praktiken idag och då var min handledare sjuk. Jag ska få vara med på 2 läkarsamtal och jag antar att that's that. Känns ju som om jag hade haft det bättre om jag hade valt att vara hemma jag med. Inte kul att vara sjuk och köra på för fullt. Men som man säger, fullt ös...medvetslös.
.
Verkar inte som om det blir någon fotboll idag heller och då är ju frågan om jag kommer kunna spela match på lördag.
.
Jag längtar hem till Kungälv.
Familjen och vänner ; you are my everything!

Jag är inte frisk

Jag vaknade upp igår. Första dagen på praktiken och allt. ONT I HALSEN. Fixade min frukost och kände att här är det även FEBER på gång. BAJS!
.
Jag var på min praktikplats och det var väldans intressant. Kom hem och sov, köpte halstabletter och åt febernedsättande. Jag tänker köra på samma koncept idag. Tur att jag inte börjar förren 10:30!
.
Det värsta med att vara sjuk är att man inte kan träna fotboll.

Vem ser de tankar som du tänkt...om du går med blicken sänkt?

Det är ju som så att bloggen skall uppdateras regelbundet för att det ska vara intressant. Men jag har fucking fullt upp. Pluggar psykiatri, går på kvällskurs, äter osbågar och annat viktigt.
.
Imorse tänkte jag att jag skulle lära mig lite om ätstörningar. Men där haade jag en fördel. Jag hade väldigt mycket mer kunskap i ämnet än vad som stod i boken. Nåt ska man väl ha sin gamla sjukdom till! Så här kommer lite vad jag redan har full koll på:
.
Bulimi:
(typiskt tecken...svullna spottkörtlar)
.
Självskadebeteende:
(typiskt tecken ärr, blod, långa tröjärmar, blåmärken, cigarettmärken m.m.)
.
Självmordsförsök, Depression, tablettmissbruk m.m.
.
(tillgång till letala metoder)
.
Och vad är jag nu...en typ fungerande människa.
Så inte nog med att jag varit på botten, jag har hittat tillbaka till världen också ...
Hurra för mig!

The past is the past...

Självmord och suicid är samma sak. Man säger suicid inom sjukvården för det ordet är inte lika laddat. Det är viktigt att våga fråga en patient om suicidtankar, planer, dödsönskan och självskadebeteende. Jag kände igen mig i det mesta han sa idag föreläsaren, men tror att jag hade gjort en bättre föreläsning...och definitift mycket mer intressant.
.
.
Tänk att jag har velat avsluta mitt liv så mycket att jag gjort seriösa försök och varit besviken när jag upptäkte att jag vaknade upp till det vanliga livet igen.
Är det någon som skulle vara intresserad av att jag skrev om sånna här saker? Ibland känner jag ett sånt enormt behov att skriva/ventilera det förflutna och vad jag gått igenom, men jag vet inte när, var och hur...det är ju känsliga ämnen och jag vill inte göra folk ledsna och besvikna...men det är ju förbi nu.

Tell me if I'll ever rest in peace.

Vi läser psykiatri i skolan nu.
OMG
Jag trodde det inte, men jag blir otroligt triggad.
.
Vi pratar hetsätning och jag vill hetsäta
Vi pratar tabletter och jag vill äta
vi pratar självmord och jag tänker
Vi pratar svält och jag vill bli smal
Vi pratar självskador och jag vill skada mig
Vi pratar droger och jag VILL HA
Vi pratar kräkning och jag blir sugen...
.
Det är uppenbarligen fel på mig.
Det är väl ändå bra att jag inte agerar på impulserna iaf.
.
,
.
I've been depressed so long
It's hard to remember when I was happy
I've felt like suicide a dozen times or more
But that's the easy way, that's the selfish way
The hardest part is to get on with your life

Kriget med mig själv

-Det livet jag lever är bra, riktigt gött. Jag tränar, har underbara vänner och pluggar och får dagarna att gå samtidigt som jag njuter av dem.
.
Men det här med att helt kunna släppa min ätstörning går inte. Jag undrar om det någonsin kommer att gå? Får jag för mycket tid att tänka så räknar jag automatiskt kalorier under dagen...och mitt överätningsbeteende sitter i ryggmärgen. Får jag mat framför mig äter jag alltid upp allt. Jag kan smyga med mig mat in på mitt rum för att ingen skall se hur mycket jag egentligen tar och efteråt har jag en sådan ångest.
Jag kräks inte längre, jag skär inte längre och jag svälter inte längre...men jag tänker och tänker och tänker.
.
Jag undrar bara om det alltid kommer att finnas kvar??
.

 

Kärleken är intet. Ångesten är allt,
ångesten över att leva.
Gör du mitt liv så ödsligt och kallt!
Efter solen vill jag ej treva.
Luta dig inte så varm mot min kind.
Jag vill frysa! Jag vill svälta!
Glädjen, glädjen är ingenting
för den som känt sorgens sälta

 


Pain of life

Ibland, typ som nu, kommer jag på varför jag har gjort saker som jag gjort. Förra terminen tränade jag ingenting. Tyckte inte om det. Jag fick hängmage(mer än vanligt). Min normala endorfiner sprudlade inte i blodet, vilket får mig att överleva.
.
Men jag kanske hade en poäng. Träningen får min kropp att värka och göra ont. Med kropp menar jag i första hand min axel som numer värker efter träningspassen. Jag hade varit lycklig om det var träningsvärk eller liknande men det är det inte. Det är en molande värk som gör mig GALEN!
.
Jag ligger vaken på kvällarna och tänker på att axeln borde dödas. Men jag har pratat med min goda vän Jennie idag, som är färdigutbildad sjukgymnast. Hon tycker att jag ska köra rehab med axeln och jag vet att hon har rätt, för hon är en grymt bra tjej!
.
Hon gifte sig i somras, min vän Jennie. Det var en toppendag:
Imorgon skall jag träna igen, för
nobody puts Sandra in the corner...särskilt inte en jävla axel!

Trist räkning

.
Jag har betalat en räkning till staten...det är inte det som gör att den är trist utan att pengarna tas från mitt nyårsresekonto.
.
Glada dagar!

Starta bettingsite?

Jag har gått och grubblat. Jag har ju egentligen en pengamaskin i mina skador och sjukhusbesök. Om jag helt enkelt skulle bedriva betting på vad som kommer hända härnäst.
.
Lägst odds på knä och axel...och psyke platsar väl in där med. Men vågar man sig på en högoddsare så kan man kamma hem stora pengar. Lägg dina pengar på armbåge eller lilltå liksom.
.
Kan göra det ännu mer spännande genom att rösta på inom hur lång tid. 1 h, 1 dag, 1 vecka, 1 månad....osv.
.
Och till slut vart jag befinner mig på fotbollsplan, på sjukhuset, i skolan, hemma osv osv.
.
.
Jag tror jag har kommit fram till en jävla kanonidé. Vad skulle Ni lägga era pengar på? Det här kan bli spännande!
Den som satsar rätt kommer att vinna ett pris!

Sjukdom säljer...

Besöksrekord på bloggen när man legat inne på sykehuset. Borde kanske göra det lite mer :P
.
Tack alla sötisar som hört av sig. Känner mig lite sliten och dimmig i skallen även idag, men inte alls som igår. Det får ta och ordna upp sig det här.
.
Känner mig konstig inför måndagens praktik. Kul att komma och vara "tjejen som svimmade"...
.
men det är ju bättre än att vara denna man...jag var ju inte med på TV!!
.
Ingen idé att oro sig för jag måste ju ta mig igenom det. SUCK!

Totalt oväntat

Idag när jag gick upp för att jobba kändes det väldigt fel. Jag trillade ihop i badrummet och fick ropa på lillasyster Jennie för jag mådde så konstigt. Kallsvett och blodtrycksfall...men det tog inte slut. Bad henne leta upp nummer till min avdelning så att jag kunde ringa. Men sen bestämde jag mig för att gå iaf. Cyklade till jobbet bytte om, hittade min sjuksköterska, satte oss och började läsa på om våra patienter. Känner att jag börjar må kass igen när jag sitter på stolen. Säger till henne att det känns konstigt, hon säger att vi ska gå till en soffa. Vi hinner gå i typ 4 meter innan Sandra segnar ner som ett löv på marken.
.
Vaknar upp med vårdpersonal runt mig, blek, svettig och väck. Det vill ta mig till akuten, det vill inte jag. Till slut kör de ner mig i en rullstol. Det blir EKG, blodtryck och blodprover och ligga med övervakning eftersom mitt hjärta slår sakta. När jag tror att jag ska få åka hem tar det mig till en avdelning och säger att jag antagligen blir kvar över natten. Jag har lågt blodtryck och låg puls och framförallt låg hjärtfrekvens.
.
.
Så jag får åka till AkutVårdsAvdelningen, AVA, och där får jag dropp och middag. Totalt helt weird. Som tur var hittade de inget konstigt på mitt hjärta och mitt ortostatiska blodtryck blev bättre efter att jag fått dropp så jag fick åka hem vid 19:30, med orden drick mer och ta det lugnt när du reser dig.OK! Blev en aningen längre dag än jag räknat med. Men jag lärde ju mig lite iaf.
.
.
Fick spola min egen PVK och fixa med infusionspumpen. Jag glömde min choklad och dricka som jag fick av mina två fina besökare... så det får jag väl bjuppa personalen på.
.
.
Det var kul för alla sa att det var ju bra att jag fick prova att se vården ur patientsynpunkt med. Jag ville bara skrika att "jag har redan gjort det och vill inte göra det igen". Det är ju bara massa fel på mig hela tiden. En puls på 41...det är jag och Gunde det!! Mitt blodtryck var nere på 90/60 men nu tillbaka på 107 /75!
.
.
Slutet GOTT allting gott!

Fetma

Dagen började med en laboration om mätmetoder vid fetma. Vi fick mäta på alla dess möjliga sätt och fick fram procent på både det ena och andra. Naturligtvis var man överviktig...som vanligt.
Min metabola ålder blev 31...Kul liv?
.
...

.
Sånt där med mätning av fetma och laborationer om mat är inte min favoritsysselsättning direkt.
Då märker jag att jag har haft en ätstörning.
.
Men nu är jag hemma  i Kode med min söta pappa och imorgon drar jag till Ullared. Så det så!


Ångest

Idag har jag fått tillbaka lite av min ångest. Jag åt ett halvkilo godis på en timma och sedan stod demonerna och knackade på dörren...hårt. Fick lite skönheten och odjuret känsla, ni vet när alla bybor kommer och stöter på slottsporten och sjunger..."han ska dö, han ska dö".
.
.
För att kunna koppla bort gick jag in i duschen och så stod jag där i typ 30 minuter. Det är inte ofta man är i duschen så länge och fortfarande känner sig smutsig när man kliver ur.
.
Nu börjar det åtminstonde lugna ner sig och jag har lyckats rida ut stormen. Jag har väldigt mycket på att göra listan...men jag tror jag ska slänga på en film och drömma mig bort innan jag överhuvudtaget tänker på att göra något vettig.
.

Bad mood

Jag är på kasst humör och jag har bra anledningar till det...anser jag.
.
Jag misslyckades totalt på tentan igår. Hade knappt pluggat för jag tyckte att jag kunde det mesta, men om det som kom på tentan kunde jag ingenting. Är med största sannolikhet påväg mot min första omtenta. SKIT!
.
Jag har gått upp fem kilo sedan skolan började. Det är ganska mycket och jag tränar ingenting. Jag skyller på mitt onda knä men med ont knä kan man ändå cykla, crosstraina och styrketräna, det är bara hemska dåliga ursäkter och jag sitter hemma och äter istället. BLÄ! Smärta i axeln kan förträngas!
.
Men nu är det så att jag åker hem till Göteborg-Kungälv-Kode imorgon och då satan ska jag ha det bra. Mamma och pappa ska kramas på och lillebror ska jag inte släppa taget om på en dag! Så om någon vill träffa mig i helgen, hojta. Än finns det plats kvar i almanackan!
.
Ses imorgon kväll kära hemstad!

Det här med storleken...

Jag skriver att jag är tjock och fet (för det känns så). Jag får kommentarer som bekräftar motsatsen. Tack!
.
Det är inte så att jag vill att Ni ska tycka synd om mig eller att jag anser att de som är lika stora som mig är feta. Men just i dessa stunder finns det ingen som är tjockare än mig, ingen mer värdelös och dålig. Det har egentligen inte mycket med det att göra. Jag skriver vad jag känner, för min och Er skull!
.
"Röster" inne i min hjärna skriker ut att jag är fel och jag har lärt mig att inte lyssna men så kan det komma gånger då jag är för svag för att stå emot. Det kan vara när som helst. Denna gången var det en nutritionsföreläsning följt av BMI-koll. Sen satt monstret i min hjärna och påpekade vilken misslyckad person jag är.
.
Nu, kan jag se att det är fel. Alla har vi något problem och det är mitt, hade jag i den situationen blivit ombedd att skatta mig själv på en sån där skala man får göra som ätstörd hade jag varit näst högt upp, och så känns det. Det är en väldig skillnad mellan känsla och verklighet ibland! Jag är väl inte helt nöjd med min vikt och mitt utseende men jag är inte fet. Jag lever och jag har underbara vänner och jag är så grymt glad för det.
.
Onsdagsparty is the shit!

I sommar har jag inte bara rest...

Denna sommaren har jag inte bara gjort saker som verkar kul, som att resa runt i världen. Jag har haft en egen liten agenda för att bli kvitt något.
-
Jag har på eget bevåg satt ut mina antidepresiva tabletter som jag har ätit i typ 3 år nu. Jag kände själv att det var dags och ville verkligen prova. Jag slutade cold-turkey vilket man inte ska göra utan de ska trappas ut men jag hade inte sånt tålamod. Jag drog ut allt och när biverkningarna kom tog jag en halv dos eller ibumetin och det har fungerat bra. Nu har jag inte ätit någon tablett på TVÅ månader!
.
.
När jag började med tabletterna var jag långt nere i min depression och läkaren sa att jag skulle behöva i minst 6 år då det var såpass allvarligt. Jag har ju provat att sätta ut en gång innan och då var jag genast tillbaka ner i helvetet igen med självmordstankar 24-7...men inte denna gång...peppar, peppar.
Det tar ju ett tag innan tabletterna helt går ur kroppen men jag känner mig väldigt trygg nu. Känns som att det ska fungera. Om Ni märker någon skillnad på mig så vill jag att ni säger det, om jag blir annorlunda på något sätt så vill jag veta det för det kan vara svårt att märka själv. Men jag är positiv känns hemskt bra att slippa ta den där 1,5 tab. vareviga morgon. Känns bra att vara som "alla" andra ;)
.
Been down one time
Been down two times
I'm never going back again
Have a great day people!

"Jag borde inte leva för jag är och beter mig som en gris"

Min syster berättade precis vad hon tyckte om mig i fredags. Att hennes syster är en jävla gris! Thank you very much.
.

.
Jag äter så galet mycket mat och jag undrar vad mitt problem är. När jag har börjat kan jag inte sluta och jag är sugen på att äta precis hela tiden och jag vet ju att det inte är bra. Min vikt går uppåt uppåt uppåt och JAG HATAR DET!
.
.
Dessutom verkar det jättekrångligt att skaffa norskt skattekort så jag lär inte få min pengar från Norge förren om typ 10 veckor. Why God Why?
.
Inte nog med detta så tänkte jag träna fotbol denna veckan...MEN JAG VGAR INTE! Jag är så rädd att det ska hända någonting inför resan och bröllopet att jag helt enkelt inte VÅGAR ta risken. Mitt satans knä känns inte helt 100...så istället ligger jag i soffan kollar SATC och ÄTER !
.
-"Esse oportet, ut vivas, non vivere ut edas"-
.
LIFE IS A BITCH AND THEN YOU DIE!

Tidigare inlägg
RSS 2.0