Stödgruppen

torsdagens stödgupp. Vi var två stycken denna gång då en av tjejerna var utomlands på bröllop. Vi började att prata om hur veckan gått och hur det kändes. Lyssnade på varandra och jag och Tjej2 läser av varandra riktigt bra...vem som ska börja prata osv. Det blev mycket skratt.

Temat på dagens möte hade FrökenH bestämt till: För- och nackdelar med ätstörningen.

Vi fick
börja med att skriva upp våra för- och nackdelar på ett papper. Sedan läste vi upp detta för varandra och diskuterade vi igenom vad vi ansåg. Det som känns bra att vi har kommit ungefär lika långt i vår sjukdom och förstår båda två att det mesta som stod på fördelar egentligen borde stå på nackdelar. Men en av mina fördelar var att jag hade hjälp av det i näringsläran: jag har ju läst om en massa olika dieter och jag kan mycket om kalorier och näringsämnen. Det hade jag nog inte kunnat annars.
En annan fördel som man tror att man har är att man har kontroll, fast det är ju precis vad man inte har. Man bara tror det. Det som man tycker är skönt att man alltid vet vad man ska göra härnäst. När man misslyckats så ska man försöka igen och man har bara ett enda mål: Bli SMAL. Men börjar man känna att man blir frisk så inser man att SMAL kanske inte är allt här i världen och då rubbas kontrollen och din lilla låtsasvärld och då tappar man kontrollen på riktigt och då har du två sidor som dagligen har en fight om vad som är rätt och riktigt.

Vi hade även haft små uppgifter vi skulle utföra från förra gången. Jag hade att jag skulle sanera lite i mitt rum, plocka bort saker som inte är bra för mig och sådär. Det tog ett tag men på onsdagen hade jag processerat klart i mitt huvud och rakblad, mat och min kräktandborste slängdes i soporna och jag kände mig väldigt stolt, särskilt efter att jag fått beröm i gruppen. Tjej2 hade ochså varit duktig och tagit tag i ett möte om hon skulle ha. Hade ringt och de hade bestämt en tid. Grymt jobb!

Nu har ju sakerna varit borta ett tag och jag har saknat det såklart eftersom det är en enorm trygghet att alltid veta vart det är och att det finns. Men jag klarar mig fint utan har jag märkt. Känslor försvinner om man bara väntar !

Kommentarer
Postat av: Camilla P

Vad bra att det känns bättre..KRAM.. =)

2009-11-10 @ 18:07:12
Postat av: mickan

babe... kämpa på. bra att det går framåt :) du e stark, de har ja alltid vetat. när kommer du hit? :)

2009-11-10 @ 23:28:21
URL: http://mikaela.ortendahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0