Jag har ju inte tränat något på hela detta året typ. Igår ringde PHPolis mig och sa att vi skulle spela innebandy i Stora Höga. Klart man hängde på. Blev Knickens kläder och mina joggingskor och Christoffer Modigs innebandyklubba.

Jag, Östen och Dojjan i ena laget, PH, Segvall och Coffe (proffsen) i det andra. ProffsRydén fick även hoppa in och hjälpa när en vattenpaus behövdes.

Blev spel i 1,5 timme. Eftersom det var första gången som jag riktigt satte knät på prov var jag sjukt nervös. I början vågade jag inte riktigt, för mycket bilder och minnen och känslor i skallen. Men ju längre det gick och eftersom det gick bättre och bättre så körde jag på. Jag har ingen kondis men orkade hela tiden på ren vilja. Kändes som om jag hade lite snabbhet kvar i kroppen...fast inte som förr. Efteråt var jag verkligen hur glad som helst. Det är såhär jag vill träna, i lag! Fy, det var verkligen äkta glädje det där!

Snart kommer väl även blåmärkena fram och då känns det precis som vanligt...Coffe fick in en snygg tacklig då jag flög och PH en härlig fällning. Så jag fick även känna att axeln kunde vara med och leka...fast efteråt värkte den som attan...men det gjorde ingenting för jag hade så kul, och var så himla GLAD!