Det är fortfarande så, att när det känns tungt och jobbigt tar jag till maten som hjälpmedel. Det kommer så satans naturligt och ibland hinner jag inte tänka efter och kmmer på mig själv med att ha handlat en påse godis. Det är inga hetsätningar, absolut inte. Sånna volymer får jag inte i mig, tack och lov! Men det är heller inte normalt, det är en överätning. Jag kommer ofta på att nu äter jag inte för att jag är hungrig det är något jag vill blockera och så slutar jag...eller ger upp och tänker att godis är gott, jag tar det här en annan dag.

När Mattias har bott i mitt rum så har jag haft det lite svårt med det mesta. Det har inte varit några rutiner som jag brukar på mornar eftersom jag bott på en madrass. Jag har glömt mina tabletter och jag har inte haft mina garderober, mitt internet, mitt badrum...och efter ett tag så tar det på en person...inte heller tv'n när man känner att man inte kan somna på kvällarna. Nu är jag tillbaka i mitt rum och mattias har fått sitt eget. Det har ju gått riktigt bra att bo ihop, men jag ska ite ljuga. Det ska bli svinskönt att kunna sova i MIN säng igen!!!

Jag kämpar på här på östkusten och känner att jag tar steg framåt. Det är en lång process och jag får inte glömma det.