I onsdags var jag, pappa, jennie och knicken nere i Kristianstad och hämtade hem en hundvalp. Det känns som något som aldrig skulle hända hos Winkler familjen. Jennie har ju alltid varit allergisk och flickorna i familjen dödsrädda för alla djur.

Jag har nog varit den som har varit absolut räddast. Grät när hundar kom mot mig förr. Men under denna tiden då jag varit sjuk har jag jobbat riktigt hårt på att inte vara rädd. Som mitt eget lilla projekt vid sidan av. När jag varit med hundar har jag bara tänkt, äh va fan, om han dödar mig så dödar han mig...och det har ju såklart aldrig hänt. Men det har ju gått jättebra och nu kan jag umgås med de flesta hundar och till och med gå fram för att jag vill klappa lite. Skulle aldrig ha hänt för två år sedan när folk fick låsa in sina hundar när jag kom och hälsade på...

Här är nu WinklerVovven som heter Rocky...(jag röstade på Glenn)