Jag vet inte riktigt vad problemet är...men det känns inte helt ok, livet!

Jag har det väldigt bra, klarar mina tentor, festar, lever och trivs. Men det är någonting som är fel. Jag känner mig ledsen. Jag står gärna över aktiviteter. Jag är väldigt trött och somnar på dagarna. Jag blir triggad av saker som jag inte vanligtvis inte skulle bry mig om.

Det känns som om jag är i en svacka, som om mina antidepressiva inte riktigt gör sitt jobb. Det känns lite som innan jag behövde börja ta dom. Jag hoppas att det snart går över för den här tillvaron är inte rolig. Känns liksom som om man går runt och väntar på att bryta ihop och få nån jävla ångestattck eller bara falla riktigt hårt mot botten. Jag vill aldrig till botten igen..det är fruktansvärt.

Har drömt konstiga mardrömmar några nätter nu. Jag har drömt att jag och Jennie hamnade i en bilolycka och jennie tappade sitt ben men det sydde de på igen så hon kunde åka ut på en jordenruntresa, men mina ben krossades så jag fick bo på ett rehabboende i ett år. Dår försökte jag ta livet av mig hela tiden men lyckades inte. Nästa natt så pajjade mitt knä när jag var i skolan. Så jag åkte till akuten och där skar jag upp hela armen med en skalpell och en natt drömde jag att jag försökte hänga mig med duschslangen. Känns inte det som ganska dumma drömmar, varför drömmer jag så?

Det ska bli skönt att komma hem i veckan och få vara med mamma, pappa, niklas och mina härliga och bästa vänner <3 Ingenting slår HEMMA!

Familjen i Kroatien 2006