.

Det är inte så att jag vill att Ni ska tycka synd om mig eller att jag anser att de som är lika stora som mig är feta. Men just i dessa stunder finns det ingen som är tjockare än mig, ingen mer värdelös och dålig. Det har egentligen inte mycket med det att göra. Jag skriver vad jag känner, för min och Er skull!

.

"Röster" inne i min hjärna skriker ut att jag är fel och jag har lärt mig att inte lyssna men så kan det komma gånger då jag är för svag för att stå emot. Det kan vara när som helst. Denna gången var det en nutritionsföreläsning följt av BMI-koll. Sen satt monstret i min hjärna och påpekade vilken misslyckad person jag är.

.

Nu, kan jag se att det är fel. Alla har vi något problem och det är mitt, hade jag i den situationen blivit ombedd att skatta mig själv på en sån där skala man får göra som ätstörd hade jag varit näst högt upp, och så känns det. Det är en väldig skillnad mellan känsla och verklighet ibland! Jag är väl inte helt nöjd med min vikt och mitt utseende men jag är inte fet. Jag lever och jag har underbara vänner och jag är så grymt glad för det.

.

Onsdagsparty is the shit!