Kriget med mig själv
-Det livet jag lever är bra, riktigt gött. Jag tränar, har underbara vänner och pluggar och får dagarna att gå samtidigt som jag njuter av dem.
.
Men det här med att helt kunna släppa min ätstörning går inte. Jag undrar om det någonsin kommer att gå? Får jag för mycket tid att tänka så räknar jag automatiskt kalorier under dagen...och mitt överätningsbeteende sitter i ryggmärgen. Får jag mat framför mig äter jag alltid upp allt. Jag kan smyga med mig mat in på mitt rum för att ingen skall se hur mycket jag egentligen tar och efteråt har jag en sådan ångest.
Jag kräks inte längre, jag skär inte längre och jag svälter inte längre...men jag tänker och tänker och tänker.
.
Jag undrar bara om det alltid kommer att finnas kvar??
.
Kärleken är intet. Ångesten är allt,
ångesten över att leva.
Gör du mitt liv så ödsligt och kallt!
Efter solen vill jag ej treva.
Luta dig inte så varm mot min kind.
Jag vill frysa! Jag vill svälta!
Glädjen, glädjen är ingenting
för den som känt sorgens sälta
Kommentarer
Trackback
