Pain of life
Ibland, typ som nu, kommer jag på varför jag har gjort saker som jag gjort. Förra terminen tränade jag ingenting. Tyckte inte om det. Jag fick hängmage(mer än vanligt). Min normala endorfiner sprudlade inte i blodet, vilket får mig att överleva.
.
Men jag kanske hade en poäng. Träningen får min kropp att värka och göra ont. Med kropp menar jag i första hand min axel som numer värker efter träningspassen. Jag hade varit lycklig om det var träningsvärk eller liknande men det är det inte. Det är en molande värk som gör mig GALEN!
.
Jag ligger vaken på kvällarna och tänker på att axeln borde dödas. Men jag har pratat med min goda vän Jennie idag, som är färdigutbildad sjukgymnast. Hon tycker att jag ska köra rehab med axeln och jag vet att hon har rätt, för hon är en grymt bra tjej!
.
Hon gifte sig i somras, min vän Jennie. Det var en toppendag:
Imorgon skall jag träna igen, för
nobody puts Sandra in the corner...särskilt inte en jävla axel!
Kommentarer
Trackback
